Var ute och sprang en synnerligen trevlig kvällslänk i afton. Hittade en ny stig som jag kunde koppla ihop med en tidigare rutt, och hade alltså - tadaa - en ny runda. Sprang i ett skede över Pususilta (jag vet, världens sötaste namn på en romantisk, vit bro som går över Sundet), där en fotograf höll på att - nä, inte pussa, men fota en student. Kastade en blick mot scenariot, och kunde exakt fatta varför man hade valt just den miljön och just då. Bakom flickan i studentmössa och klänning sjönk kvällssolen ner bakom det glittrande vattnet och de långa raderna av många båthus. Nu vet jag inte exakt hur de beskar bilderna sedan, men det är möjligt att det figurerar en springade Maja i bakgrunden på något tackkort här i nejden sedan. Varsågod för det!
Och det var en så vacker, vacker kväll att springa. Skippade skogsstigen och sprang istället nere vid vattenbrynet vissa partier. Placerade försiktigt fötterna mellan drivved, styroxbitar och ilandflutet sjögräs. På knastrande vass och ibland i fuktig sand. Kluckande vatten. Ibland någon fågel som hastigt trippade undan.
Förutom kluckandet hade jag olika sällskap i lilla örat. Först lite Magnus och Petski, och dessutom lite snack med Tjuren från Malax, Freddi Smulter. Han som är så hejdlöst duktig på bänkpress. Han verkar vara en sådan nalle. Stor och ohyggligt stark, och ändå så lugn och ödmjuk. Och så har han en sådan vacker dialekt och snäll röst, dessutom.
Det om något är någonting jag tycker om, eftersom jag nu i och med mitt yrke har en tendens att fästa mig vid sådant. Män som pratar med lugn och mörk röst och betonar liksom... snällt. En röst som går över ett visst tonläge eller har en hetsig betoning är inte alls lika vacker att lyssna på. Hörde också på lite musik, och en podcast av Filip och Fredrik. Som då har mindre tilltalande röster - där är det då mera hetsigt och gällt som gäller - men fascinerande innehåll.
Det var den måndagen det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar