Olemme muuttaneet / vi har flyttat

Hej igen!

Orsaken till att det blivit någon dags paus från bloggvärlden är följande: jag har flyttat från Åbo. Flytta som i att säga upp lägenheten, packa ner sina pinaler i lådor, bära soffor och sängar i alltför trånga trapphus, köra många timmar och sedan göra om allt igen, fast bakfram.

Jo, så här fort gick den åbotiden. Jag har nu studerat logopedi i fyra år, och det var väl det. Återstår en del ännu, men det är praktik och graduhandledning och sådant som görs på distans. Eller praktiken ska göras här och gradun ska finslipas under tiden.

Piuh. Jag har skrivit på gradun hela veckan, och höll på ännu på fredag eftermiddag. Under dagens lopp fick jag säga hejdå åt folk som droppade in och sa "jaha, så du är på väg nu då..?", vilket kändes grymt bisarrt. Ännu mera bisarrt att säga "jo, flyttbilen kommer idag". Idag. Som i samma dag som nu!

Pinsammast var dock att en av klasskompisarna som sitter på ett annat kontor kom och frågade när jag far, och jag lovade att komma och säga till innan så vi kunde säga hej. När jag började bli alltför okoncentrerad och flytt-yr fick jag ställa mig i ordning för att fara iväg. Packade ihop alla papper jag skulle ha med mig, och lade en del andra papper i skåpet för att de ska användas till en annan forskning, plockade tillbaka lånade böcker i handledarens hylla, ordnade upp och till sist sprang ner till Kliniken med ett par saker som skulle dit, la ett par blanketter jag hade luntat i i blankettskåpet - och gick ut. Cyklade hela vägen hem och kom sedan på att jag ju inte alls hade sagt hejdå. Skickade såklart direkt ett sms och förklarade mig. Min hjärna var alldeles väldigt bortkopplad just i fredags. Så förlåt igen, J! Det var inte meningen:(


Från det att jag kom hem packade jag tills flyttbilen med mina föräldrar kom fram ungefär tiotiden på kvällen. Det blir alltid en våldsam mängd pryttal och prylar när man flyttar. Jag bar ner det som gick direkt, lite lådor och grejer genast på kvällen.

Följande morgon klockan sju serverades frukost, och sedan började vi packa på allvar. Soffa och säng bars fyra våningar ner, lådor och tvättmaskin kånkades via hissen. Stackars grannen till höger om mig har sin lägenhetsdörr så nära att min dörr kan slå i hans om man är lite oförsiktig. Gissa hur många gånger någon av oss av misstag drämde min dörr i hans så att det brakade i hela trappan. Och jag vet att han var hemma, för jag hörde ljudet av stillsamt klirrande porslin. Stackarn försökte väl äta en fridfull lördagsfrukost, och fick istället gång på gång lyssna på öronbedövande brak. Förlåt grannen!

Några timmar senare var allting på plats i skåpbilen. Och då hade inte minsta gaffel gått att klämma in. Som tur råkade pappa tappa sönder min tv-bänk, så jag inte behövde ta med den. Hade fått surra fast den på taket i så fall. Naturligtvis tappades tv-bänken i trapphuset, så det brakade som stiligast. Försök slänga ner en träpall i ett stentrapphus så flisorna och plankorna ryker. Det låter ganska ordentligt!:)