Den där Attack:en i tisdags resulterade i att jag går som om jag hade en käpp i röven. Det har jag händelsevis inte, men det ser fortfarande ut så. Det är vaderna som har fått rejält med stryk, och jag är tvungen att linka fram. Inget illa med det, jag älskar träningsvärk. Lustigt detta med att man blir så sinnessjukt öm direkt man prövar något nytt.
Jag gillar fiilisen på gymmet. Alla samlas och kör igenom sin träning, och sedan väller hela gänget ut på gatan igen. I mörkret och kylan sprids människorna åt olika håll och går hem. Det är en slags samhörighet, fast man inte känner varandra och inte pratar, såvida man inte har gått på passet tillsammans med någon kompis och byter några ord efteråt.
Nu är jag t-r-ö-t-t. Ögonen hålls knappt öppna. Jag tror att det blir en tidig kväll för den här kvinnan. Tack och godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar