Hade en såpass hektisk förmiddag på jobbet att jag inte hann dricka kaffe. Det i kombination med taskig sömn de senaste dagarna - gud vad jag gnäller om det nu plötsligt - gjorde att jag landade i kafferummet först vid lunchdags med kollegorna.
Det är någonting när man inte har hunnit dricka kaffe som gör att man inte är sig själv. Och med "man" menar jag i det här fallet "jag". Jag kan knappt prata. Inte tänka klart. Åt min lunch under tystnad - hoppas inte de andra trodde att jag plötsligt hatade dem eller något - kokade snabbt en panna kaffe och stjälpte i mig nästan tre koppar på raken. Och blev människa igen. Lite mera högljudd, flamsig och stor i käften alltså. Vet inte om de andra tyckte att jag hellre skulle ha förblivit Maja Utan Koffein. Men nu blev det såhär.
Nu har jag dragit via gymmet, via butiken och på ett snabbt ärende. Duschat, fixat mat, hoppat i mjukisbrallorna och slängt mig på soffan med laptopen i famnen. Den blev på något vis intensiv den här måndagen. Jag har knappt hunnit någonting. Samtidigt har jag hunnit med en massa. Konstigt, det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar