Grötmys

En sådan produktiv fredag det har varit. Jag fick gjort en massa på jåbbet, satt och skrev utlåtanden som en liten printer: dzz-dzz... dzz-dzz, bara. En sådan där gammal printer, tydligen, med tanke på ljudet. Och lämpligt som en knorr på griseknoen fick jag ett meddelande av bästa L, som tyckte att vi skulle hålla igång vår fredagstradition - kaffet på Mediacafé.

Sagt och gjort, när jag satte punkt för arbetsveckan och traskade ut, var det bara att dra raka spåret till det väntande kaffet och den väntande L. Alldeles oerhört trevligt att mellanlanda på café innan man går hem. Jag tycker att flera borde anamma en sådan grej. Rekommenderas!

Sedan - medan jag nu är inne på detta med att tipsa och föreslå - kan jag samtidigt passa på att berätta vad som inte är en bra idé. Nämligen att vara hungrig som en liten by i Etiopien, men bestämma sig för att dra ut och springa innan man sätter igång med maten. Sedan söla på med allt möjligt, så att den där löprundan skjuts upp en stund.

När man sedan har sprungit klart (alldeles fabulöst före att springa i förresten, ljummet och fuktigt och syrerikt och mörkt och mysigt) och kommer hem: upptäcka att det verkligen inte finns någon mat i kylen. Och därmed framställa lite fattigmansgröt av gryn man hittar i skafferiet.

Det blev alltså en lite primitiv avslutning på kvällen, med en liten grötskål inmundigad på soffkanten. Men för all del. Gröt går väl bra det också. Men direkt fredagsmys deluxe kanske jag inte skulle kalla det. Om man nu skulle vara en sådan som sysslar med sådant.