Om det är okej för dig, alltså?

Min vackra bil fick känna på lite asfalt igår när jag drog iväg på vägarna en sväng. Den älskar asfalt, spinner som en liten katt när den från sträcka ut på Yxpilarääton. Orsaken till färden var att jag skulle hälsa på min goda vän S med familj.

Fick nämligen lite panik när jag via bilder på Facebook noterade att en viss liten flicka höll på att bli så hiskligt stor och jag inte alls hinner med. Rätt vad det är har hon tagit studenten och jag har missat allt. Alltså bjöd jag helt kallt in mig själv på en kaffekopp och bebisgullande. Är jag inte trevlig så säg?

S är förresten en rolig kvinna. Kom just ihåg när lillflickan var ännu mindre, och de var och hälsade på mig en kväll. Vi satte oss vid bordet och drack lite kaffe, och jag gjorde som jag brukar, nämligen sitter på huk och drar upp ena knät i famnen. Liksom så att knät sticker upp ovanför bordskanten och man kan vila hakan på det. Någonting som min mor stör sig oerhört på.

Men eftersom jag är en Självständig Kvinna med Eget Hushåll så sitter jag hur jag vill vid mitt eget köksbord. Jag fläker upp mitt knä precis var jag vill. Vilket jag också berättade för S. "Jag sitter med knät såhär. Om det är okej?" sa jag. "Självklart" svarade S "Men då tänker jag i alla fall ta fram tissen. Om det är okej?". "Självklart" svarade jag. Och så satt vi där och drack kaffe. Hon med blottat bröst - alltså ammande sitt barn, om det förblev oklart för någon - och jag med knät nästan uppe på bordet. Helt okej.