Den uppmärksamme läsaren minns kanske att jag en gång beklagade mig över att jag inte kan bära jeans. Det bara går inte, jag får klaustrofobi av jeans. Jag vill kräkas när de klämmer på min mage, jag får panik när de skaver på höftbenen. Ändå tycker jag att ett par riktigt välsittande jeans är det snyggaste man kan ha på sig.
Jag har inte använt jeans på år och dag. Har gjort något försök då och då, men slitit av mig dem nästan direkt. Det är just det där med att sitta tajt kring mage och rumpa som är så otäckt, känns som ett pansar. Nu håller jag på att bli en grottmänniska. Eller som de där sjukligt feta 450-kilos människorna som ligger övertäcka med ett lakan eller är klädda i tältliknande paltor. Sån blir jag.
Så nu tänkte jag som följer. Härmed inleder jag projekt jeansterapi på allvar. På allvar men försiktigt. Vi börjar med en dag i veckan. En dag i veckan blir det jeans. Ingen pardon. En dag i veckan kommer jag att dra på mig jeans och gå till jobbet. Detta ytterst intressanta och på alla sätt världsförbättrande projekt kommer att följas upp i bloggen.
Kanske jag blir en jeanstjej vad det lider? Jag hoppas!
förr had du ju bara jeans på de!? elder ere ja som minns feil?!
SvaraRaderaTu minns no feil. Oftast hadd ja noo na tröjo på me å... ;)
SvaraRaderaMen jå, he stämber att ja va jeanstjej förr. Glömd liksom bort e i na skede, å nu gar int e nameir. Ha blivi naslags kläningskvinno nu. Noo för att e er rolit me kläning å, men he sku vara praktiskt me jeans ibland. Projektet inleds!;)
ja bleiv förstörd saan legging kom in i bilden... har ångest varina gang ja måst/ska ha på me byxona.
SvaraRaderaLycka till me projektet!