Det var med förvånansvärd pigghet jag klev upp imorse och gick till jobbet. Inte för att jag inte skulle gilla att jobba - tvärtemot - men för att det alltid är extra tungt att stiga upp på måndagarna. Innan man liksom har kommit igång. Men imorse var jag pigg som en liten trast. Kvidevitt bara.
Annars - om vi nu ska skriva det här inlägget i dagboksform - så har dagen varit väldigt perus. Börjar få jobbet att flyta på lite-lite-lite i det här skedet. Fast allt tar ungefär åtta gånger så länge som man beräknar. Övning ger färdighet, jag vet. Men måste det krävas så satans mycket övning innan det där jävla färdigheten kommer. Tålamod är inte direkt metervara hos en Maja.
Förresten, nattduksbordnytt: det sket sig. Jag har inte alls någonting på gång som jag påstod lite tidigare. Fortsätter att balansera sänglampan och telefonen på en skranglig stol bredvid sängen. Och har följaktligen en köksstol för lite vid bordet. Stackars mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar