Oväder 2.0

Inatt var första gången jag var lite rädd för det här vädret. Hade precis slumrat till - jag låg länge, länge vaken igårkväll - när jag vaknade av att det smällde i fönstret. Det stod som vanligt på glänt, eftersom jag älskar att sova för öppet fönster, och nu höll universums naturkrafter på att slita loss det från sina gångjärn. Fort som attan upp och pressa igen fönstret.

Världens oväder hade brutit ut där ute. Det stormade så att stora träd böjde sig som grässtrån, liksom helt oorganiserat -fram och tillbaka, nästan vågrätt åt ena hållet och direkt åt andra. Såg ut som en film som man snabbspolade. Jag har aldrig sett en liknande storm! Samtidigt levde ett våldsamt åskväder om, så att hela världen lystes upp av ljungande blixtar.

Det var liksom ALLT på samma gång. Storm, mörker, åska - och ett fullständigt skyfall som inte bullrade utan dånade på taket. Som om himlen öppnat sig. Det öste ner.

Åskvädret var inte så farligt, sådana har jag sett förr. Det värsta var nog blåsten. Eftersom jag sover på andra våningen i ett gammalt trähus kändes det av rejält. När blåsten tog i knakade det till och väggarna liksom gungade till. Det knäppte och knakade i taket, sjåsade och ven, och plåttaket gick i vågor. Tanken på att tak faktiskt KAN lossna i extremt väder slog mig. Med de här extrema väderförhållandena vi haft i år skulle en tromb inte vara någon överraskning.

Imorse vaknade jag till blå himmel, högsommarvärme och fåglar som oberört kvittrade. Som om ovädret aldrig ägt rum. Lite grämer jag mig att jag inte filmade ovädret inatt. Gud vet om man någonsin ser ett likadant igen under sin livstid.