Planer

Så var det ny vecka igen. Dessa helger och lediga dagar avlöser varandra på löpande band, så att det är "måndag" flera gånger per vecka. Så även idag, trots att det står någonting annat i kalendern. I ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad det är för dag ens. Typ onsdag.

Det är vackert vinterväder utanför fönstret. Jag ska dra på lite kläder och ta en löprunda ganska snart. Förkylningen efter jul har gjort att jag har tagit det ovanligt lugnt nu. Igår mjukstartade jag med en friskluftsrunda på isen, och idag tar jag steget vidare till joggning. Jag gillar att springa vintertid, det är mysigt att tassa i snö:)

Till dagens andra planer hör kandskrivande. Ska producera i alla fall lite text, trots att det går segt. Mitt motto är att lite är bättre än ingenting. Varje sida (eller rad) som skrivs nu är lite mindre att skriva sedan. Logiskt sett.

Till planen för resten av veckan hör att träffa en kompis som jag inte sett på länge. Sprang på henne en regnig dag i somras med löfte om att "träffas nästa vecka". Det blev som det blev. Det blev höst och vinter, jul och nyår, och jag kom mig aldrig för att höra av mig. Så typiskt mig! Men nu har vi kommit överens om att träffas denna vecka. Ska bli roligt:)

Trettondagen 2009

Vi har varit ute på isen idag. På Heimsjön. Tyvärr var det lite mulet, det hade varit roligare att vara ute i solen, men den behagade inte visa sig en ledig dag som denna. Men mycket snö var det, så man kunde till exempel göra snöänglar. Notera mina Olles Skidfärd-sockor! Mycket användbara, screw Gore-tex-snölås på byxorna!

Sedan fick vi celebert besök. Bästaste S och hennes kompanjon hittade ända till Breidbackssiido med hjälp av lite telefonnavigering och någon felkörning på vägen.

Sedan var vi ut till Jylhä och bar lite lådor, via TB på kaffe (n:te koppen för dagen) och sedan tillbaka till B-side. Nu sprakar brasorna och det är varmt i stugo. Dagens rapport.

Du-dunk

Jag får hjärtklappning när jag blir riktigt arg. Inte särskilt snabbt slår det - men kraftigt! Sådär så det nästan skallrar i revbenen och jag känner hur det dunkar i pulsådern på halsen. Om jag vore en seriefigur skulle nog en ådra bulta i pannan också. Sedan får jag kramp i munnen, särskilt underläppen blir stenhård, och jag börjar nästan läspa. Inte särskilt bra om man blir arg och ska försöka argumentera med sin krampande mun. Jag borde nog gå ut och hugga ved eller något istället för att argumentera. Dessutom när man har så värdelösa argument som jag har.

Det var dagens observation. Sedan när jag blir stor ska jag inte bli så arg mera. Jag ska vara sval och kontrollerad. Iskall.

Vinterväder

Det är fortsatt vinterväder i Österbotten. Som sig bör, ingenting konstigt i det. Det är bara i Åbo man blir förvånad över att det finns konstigt, vitt pulver (snarare brun sörja) på gatan ett par gånger under vintern. Eller regnperioden, eller vad man nu ska kalla det. Här är det som ett julkort med snö i träden och några minusgrader.

Igår var det tårtkaffe vid heimgååln. Några av de närmast sörjande kom och drack kaffe, pajade kattungar och pratade bort en stund. Det är väl bra att man får baka tårta en gång om året så man inte tappar sin förmåga, och dessutom får man samla lite husmorspoäng samtidigt. Tårtbak ger ganska många, har jag hört. I år var det traditionsenlig gräddtårta, denna gång med aprikossylt och grädde i, och Daim och persikor på. Gott med tårta. Telefonen pep till då coh då, och jag fick gratulationer från hemlandet, från Danmark och till och med Mexico. Det ni.

När kaffet var uppdrucket styrde vi iväg mot Heimsjöstranden igen. I Öja var det -6 grader, och när vi kom in i Terjärv centrum efter dryga halvtimmens körning stod mätaren på -20. Det är alltid kallare här på vintrarna, och alltid mera snö. På somrarna är det däremot alltid varmare här.

Idag har jag plitat lite till på kanden, men än är det mycket jobb kan jag säga. Jag vågar inte säga någonting om den ännu, annat än att den är under arbete. "Under arbete" låter bra. Ungefär som när man är arbetslös och deltar i Expedition: Robinson, då heter det att man är "mångsysslare". Ah, kanden... Man borde ha en som skriver åt en, så att man kan göra annat istället. Som att ligga på soffan i rosa sidenmorgonrock och duntofflor samtidigt som man äter praliner och förkunnar "The End!" när man tycker det.

Födelsedag

Idag fyller jag 25 år.

Om att avsluta saker. Eller rättare sagt inte.

Hörni. Det är kallt!

Imorse var det tidig väckning här på Heimsjöstranden. Kalla golv och som tur varma tofflor. Fick till och med sätta mig vid ett (nåja...) dukat morgonmålsbord innan det var dags att sticka iväg till jobbet.

Vad är det annars med karar och förmågan att göra saker och ting ordentligt? När man ska duka bordet kan man helt enkelt inte göra det ordentligt, utan åtminstone två-tre saker måste fattas. Och när man ställt tallrikar, glas och allting snyggt och prydligt... så måste besticken slängas på trekvarten. Vad hände med gaffel till vänster och kniv till höger?

Och vad beror det på att man måste lämna kvar 25% av sakerna på bordet när man dukar av?! Föremålen som lämnar är ofta a) saltströare b) brödkorg c) tom mjölkförpackning och alltid d) smulor. Antingen dukar man av (plockar bort alla saker och torkar bordet) eller så dukar man inte av. Ju.

Jag brukar ställa mig och stirra med mordblicken på de kvarvarande sakerna och väsa de magiska orden "25%". Ibland funkar det. Ibland inte.

Det är som sagt kallt. -17 för att vara exakt. Temperaturen sjunker dessutom envist hela tiden. Få se vad man har att vänta när man vaknar imorgon?

En sak som inte minskar utan snarare ökar är någonting annat. Men mera om det imorgon. Natinatt, mina läsare!

Nytt år

Jag klarade mig inte undan den där förkylningen som härjar här uppe. Anginan slapp jag (peppar, peppar) trots att vi hade den till och med i gååln, i och med att min bror skaffade sig den. Men helvete vad jag var säker på att jag skulle få den också. Hade ont i halsen OCH täppt näsa OCH hosta OCH var allmänt i skitform. Dessutom pep och klagade jag över allt detta samtidigt som en värre karl. Ni vet, karlar och förkylningar. Min pappa låg till exempel huttrade till sängs med - håll i hatten - 37 graders feber.

Jag har mest legat på soffan och pajat kattungarna Sven och Göta och tyckt synd om mig i mellandagarna, med andra ord.

Jag var alltså inte i toppform för något nyårsfirande, men på något vänster blev det sådant i alla fall. Det blev lite aftonsittning i Hästbackbyiji och sedan stortaxi till Konsta, oh my God. Kvällen kan sammanfattas som svinkall. Jag frös, frös, frös och frös. Konsta fungerar tydligen så att själva baren är kall - det är människorna som ska alstra värme. Men om där inte är några människor, då? Vilket det inte var när vi kom. Som tur(?) hade jag hållit värmen i taxin dit med en alltför god flaska "någonting" som en av passagerarna hade i innerfickan, annars hade jag nog frusit ihjäl.

En kombination av kalla utrymmen, en lite småsjuk Maja och att det var rejäl köld ute gjorde att det blev en huttrande historia. Det var nästan varmast ute på terassen, när man fick dra på sig en terassitakki som jag inte sett någon annanstans än just på Konsta. När man ska ut och röka tar man helt enkelt en rock innanför dörren, och när man kommer in hänger man tillbaka den. De är varma och mysiga, men lite opraktiska att dricka kalja i.

På nyårsdagen genomled jag den segaste krapitzkin på länge. Först efter fem på kvällen gick det att börja röra på sig på riktigt, innan dess bodde The Little Drummer Boy i min hjärna, kändes det som, och annat än vatten som föda var otänkbart. Orkade nätt och jämt vara uppe i några timmar innan det var lika bra att stupa i säng igen. En hel dag i hukka. Åh Gud, aldrig mera. I alla fall inte på Konsta.