Fäboda, ja. Det var första gången i mitt Lifv jag satte foten där. Och någon särskilt äcklig plats var det ju inte, det kan man ju inte påstå. Solnedgång, havets brus, klippor som faktiskt fortfarande var sommarljumma när man gick barfota på dem. Vi har väl sådär nämnt att vi borde fara till Fäboda för att sola någon dag i två somrar nu, och ännu har det inte blivit av. Kanske nästa sommar?
Sedan drog vi hem till en lägenhet och drack kaffe och tittade på Braveheart som råkade sändas på tv just då. Jag och bästa L höll på att skratta ihjäl oss åt filmen, så komisk var den. Det var gubbar som sprang runt med olika saker på huvudet; plåthinkar, potatispåsar och kakformar. Det var roliga frisyrer och kastrullock och Saftmajor och gud vet vad.
Antagligen var det inte så man skulle tolka filmen, men jag har ju som sagt svårt med att leva mig in i sådant där orealistiskt blaj. Jag ser bara konstiga utklädda snubbar skumpande på hästar med någonting som liknar en konservburk för saltgurkor på huvudet. Är kanske världens sämsta filmsällskap. Men roligt var det ju. För att jag ska beröras av en film ska den vara verklig, helst verklighetsbaserad och handla om någonting som är otäckt på riktigt. Vill minnas att jag hade ont i magen åt Lilja 4-ever i flera dagar efter att ha sett den. Men det är iofs åratal sedan.
Idag har jag nog kanske solat för någon av de sista gångerna för i sommar. Hemma i trädgården med Alex och Sigge i öronen och en mugg kaffe på armlängs avstånd i gräset. Finfint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar