E.T skulle inte heller ha gillat det

Jag tyckte mig se en liten likhet med E.T när jag fluktade i spegeln efter att ha klätt mig inför kvällens löpsväng. Pipo och uppdragen huva orsakade den looken. Annars var det lager på lager som gällde igen. Dubbla kallingar, ni vet hur jag jobbar. Och sjuförhärdat kallt var det, ingen tvekan om saken. Kläderna till trots.

Kom att tänka på hur djävla onödigt det är med vinter, där jag skubbade fram med rimfrost i ögonfransarna. Den där äckliga känslan när de övre och de nedre fransarna fryser ihop, ni vet. Så att man måste spärra upp ögonen för att sära på dem. Och det luggar lite otäckt i fransstackarna.

Det är en dålig kombination av egenskaper jag har. Och nu i just detta sammanhang syftar jag på att jag a) hatar att frysa och b) hatar att ha mycket kläder på mig. Om jag ändå måste välja så fryser jag nog hellre. Av den orsaken har jag alltid lite kläder på mig. Ja, detta gäller inte vid träning, då klär jag mig ordentligt. Men jag menar i vardagliga livet. Jag har i princip samma kläder sommar som vinter, men på vintern har jag vinterkappa och skor. Sommartid ingen jacka och flipflops. I övrigt ganska samma lika. Det är någon topp och någon klänning och sådär.

Långärmat på långärmat skulle jag aldrig klara. Mua ahdistaa. En ärmlös topp och en tunn kofta går bra, men redan en kort ärm under koftan är äckligt. Det blir veck och det packas och känns osmidigt. Följande plagg får jag lite kräk i munnen av:

En långärmad, tight t-skjorta. Vissa bär sådana här vintertid och har krånglat på sig en tröja eller en kofta ovanpå. Jag skulle aldrig klara ett dylikt plagg, jag känner redan hur det skulle strama över axlarna och kring armarna. Örk. Så himla opraktiskt med vinter för sådana som mig. Går inte alls ihop med mina egenskaper och sådant jag gillar respektive inte gillar.