Nu, så!

Jo, ni - nu ärs det i Öja! Efter en lång och tung fredag, med sista-alltmöjligt, som sista tenten, sista Arken-lunchen, sista skolkaffet och sista promenad med tung väska sjönka jag och caroline slutligen ner i vasitt säte på tåget. Det var så knökat att vi inte ens fick plats på det vi hade tänkt ta, utan måste vänta på nästa. Hur som helst fick vi äran att beskåda vårt Hallis en sista gång genom tågfönstret (de där pyttesmå, vita husen till höger i bild... svårt att fota ur ett tåg i rörelse).

Här är kallare än i Åbo, men jag skulle inte ha velat stanna en enda dag längre där. Hellre får det då vara lite huttrigt att sitta med kaffekoppen på farstubron. Jag har precis avverkat en helg här uppe och hunnit med trevliga saker, som att köra bil i Kokkola och bara gilla läget, dricka kaffe på Abc och sova i min egen säng.

Idag har jag diskat tallrikar och glas ur flyttkartonger - inte mina egna - och lyft upp dem i nya skåp. Sedan har jag druckit kaffe, pajat hundvalpar och tittat på en pytteliten bebis som mest skrek.

Igårkväll kärde vi runt inne i stan en vända, och jag fick komma med in till en Harley Davidson-klubb. Nu ljög jag. Jag skulle så gärna ha velat att det skulle ha varit sant, men det var det nog inte riktigt. Någon riktig MC-klubb kan man nog inte kalla det. Det var snarare en källare som Karlebys HD-entusiaster har inrett till ett kombinerat garage/bar. Där skruvades cyklar, dracks sprit och sjöngs karaoke. Intressant. Utanför dörren, parkerad brevid en grill satt en långhårig, skäggig MC-typ och såg farlig ut. Men skenet bedrog, han hade den vänligaste och lugnaste röst man kan tänka sig - och världens snällaste ögon.

Kokkola är intressant. Jag verkar alltid hamna på så konstiga ställen och möta speciella människor.