Antiklimax

Hade knåpat ihop en årskrönika igår och skulle så stiligt publicera den lagom tills nyårsaftons kväll. Men det gick inte. Skulle tro att det beror på att bilderna är för stora, och nu vet jag inte hur jag ska få dem mindre. Snacka om antiklimax.

Mellandagsrea, schmellandagsrea

Jag gillar ju inte alls att trängas i butiker med för mycket folk. Det var också av den orsaken jag köpte majoriteten av årets julklappar på nätet. Smidigt som bara den. Mellandagsrea är på grund av just folkmängden alltså inte alls min grej. Dessutom hittar jag sällan något på rea, jag köper istället det jag vill ha när jag hittar det, inte nästan det jag vill ha för att det är billigt.

I förrgår gick jag ändå en vända på stan. Det var sen eftermiddag, så det var inte ens så mycket folk i farten. Drog igenom några butiker och fingrade på lite olika stuff. Kom hem med lite nya underkläder och ingenting annat. Räckte bra så.

Igår var jag igen bjuden till Öja på mellandagskaffe med lite släktingar. Jag och pappa satt sedan och tittade på skidning på tv, och min vana trogen nickade jag till efter en stund. Personer som jag borde inte få sätta sin fot (eller kanske röv) i en soffa, för det är som ett omedelbart sömnpiller. Sedan är jag ju inte heller så värst brydd i skidåkning.

Idag har jag inte riktigt åstadkommit någonting vettigt. Inte för att jag direkt har haft något sådant mål heller. Sommarledigheten består av att hinna vara ute och i rörelse så mycket som möjligt, det är skären, stranden, Bryggan, kompisarna, terrassen, löpning och allmänt utnyttjande av det fin vädret. Nu kring jul satsar jag gärna på att vila, slappa, sova ut och allmänt glida runt och nollställa huvudet för att sedan ta i med nya tag efter nyår. Ledigheten fortsätter.

Juldagsfirande och annat skoj

Ligger några dagar efter med bloggandet, men jag kan ge er en kort resumé för att nu i alla fall själv hålla koll på vad som har hänt. Bloggen är nämligen ett utmärkt redskap för att hålla reda på vad man har gjort när. Häromdagen funderade vi med flickorna på vad vi egentligen gjorde på nyår ifjol, och jag bara *blädder, blädder i bloggen* - jepp, vi var först hos mig och spelade spel, sedan tittade vi på raketerna och sedan var vi på krogen. Praktiskt!

På juldagen fick jag träffa en sedan länge saknad kompis. Det var trevligt, även om vi inte hann catcha up med precis allt som hade hänt. Men en kaffekopp och lite snack hann vi med, och det var roligt. Mot kvällen var det dags att ta fram klackarna, locka håret och lägga på lite eyeliner och välkomna kompisarna hem till mig för traditionsenligt juldagsfirande. Tror vi var nio eller tio personer här som pratade, skrattade, lyssnade på musik och drack godsaker. Det vankade vin och whisky och en av pojkarna hade med sig ingredienser till Irish Coffee till och med. Sedan såklart en allnighter på Calle i bästa sällskapet, och det var så roligt att jag höll på att aldrig bli färdig.

På julannandagen var jag förresten till Öja igen, och mamma frågade med en liten suck om vi hade haft roligt. Jag - som förresten somnade på soffan i föräldrahemmet, trött efter nattens strapatser - svarade såklart att vi hade haft en kul kväll, varpå mamma lite skeptiskt frågade om det "nog verkligen kan vara sådär roligt varje gång". Och nu ska jag berätta att JA, det kan det. Blir nästan tårögd när jag tänker på mina fina flickor och hur roligt vi alltid har det. Mina snälla, roliga och omtänksamma kompisar. Vi har verkligen alltid roligt!

En av pojkarna glömde sina skor hos mig efter juldagen. Ett par präktiga dojor i den rejält tilltagna storleken 47. Mina båda fötter skulle nästan rymmas i en sko. Om han inte hämtar dem kanske jag kan använda dem till något praktiskt. Typ verktygsback eller garage.

Var förresten på kaffe med just de där finingarna igårkväll. På Kilta myste vi ner oss med varsin stor mugg kaffe och pratade igenom juldagskvällen, och ibland höll vi på att skratta ihjäl oss när vi analyserade igenom allt vi hade gjort. Jag vet inte ens om de fattar hur viktiga de är, de där damerna. Det är ju exceptionellt jätteviktigt att man har snälla, fina, varma, roliga och lättsamma människor omkring sig. Sådana man hänger med på veckosluten. Jag tycker så mycket oooom er!

Julen 2013

Julen följde sin vanliga mall i år igen. Det är på något sätt trevligt för en systematiker som mig att det finns en dag varje år då man vet exakt vad som kommer att hända. I år hade mamma dock i förväg varnat oss om att vi kommer att ha riktig julskinka i år, bara så att alla mentalt skulle kunna förbereda sig på detta. Vi har vanligtvis inte ugnstillredd julskinka hos oss, utan vanlig, rökt skinka, ni vet sådan man skivar och lägger på smörgåsen. I år alltså annorlunda. Och nej, ugnsskinka är nog förjävla vidrigt, det kan jag konstatera nu. Inget för mig.

Nå, för övrigt följde vi den vanliga rutinen. Jag åkte via min faster som också bor här i stan, plockade upp henne, sedan en sväng via gravgården på väg till Öjan för att tända ljus. Och sedan till Nyströms. Otroligt nog blev det en vit jul. Det kom snö dagen innan jul och plötsligt blev det ett vinterland där ute. Hade jag aldrig trott.

Pappa stod vid glöggkastrullen när jag anlände till föräldrahemmet. Syndigt stark glögg var det. Var lite orolig över om jag skulle hinna slockna innan julmaten, men det gjorde jag turligt nog inte.

Vi trängde ner oss i soffan och insöp den täta stämningen. Som ni ser måste alla slingra sina armar åt olika håll för att rymmas.

Mat och så vidare. Som traditionen bjuder sjöng vi snapsvisor så att det skallrade i fönstren. Borde dock lära oss flera, för som det är nu så hamnar vi nästan att ta repriser på visorna för att vi inte kan flera. Inte sådana som alla kan i alla fall. Har för mig att själva ätandeprocessen tog ovanligt länge i år, för vi höll på att missa hela Kalle Anka när vi hade så mycket att prata om.

Sedan var det soffhäng, spelande (storebror vann såklart i allmänbildningsspelet vi spelade, han vet ju allt...), julklappsöppnande och allmän samvaro. Schacket börjar dock bli tamt, för redan klockan tolv började folk ge upp och gäspa och ställa sig i säng. Till sist var det bara pappa och jag som satt kvar i soffan i stearinljusens sken och kekulerade. Och just som vi drog de sista historierna började det trumma på rutorna och regnet började ösa ner. Det var som om snön höll sig kvar nätt och jämnt tills julfirandet var över. Lustigt.

Det finns en natt om året då jag övernattar i Öja, och det är natten mellan julafton och juldagen. Dels övernattar lillebror där också så vi får mer tid tillsammans, dels bjuds det på juldagsfrulle dagen efter, dels dricker jag vin till maten och kan inte köra hem. Nu bäddades det åt mig i lillebrors rum, och där sov jag gott hela natten.

Här fanns det en ståtlig snölykta under julaftonen. Dagen efter inte en flinga kvar, det elektriska ljuset stod och flämtade i gräset. Så kan det gå.

God Jul

På gårdagens to-do-list stod det a) städa b) köpa strumpbyxor c) laga Rocky Road och d) springa. Listan avverkades punkt för punkt. Jag skurade till och med duschskåpet och under detsamma. Petigt göra, men jag hittade intressanta saker där. Mest damm, men ändå.

I stan var det förvånansvärt chill. I och för sig var det sen eftermiddag när jag klev in i Anttilahuset, men ändå. Hade väntat mig mera stress och upptrissad tillvaro. Men icke, kunde i lugn och ro trava ner till Seppälä och köpa det jag skulle ha.

Det var vid Rocky Roaden det snärjde till sig lite. Lyckades nämligen bränna chokladen. Jag tror ändå att jag lyckades rädda det som räddas kunde, och nu återstår att se om det blev ätbart. Klarade dessutom av att genomföra tillagandet av anrättningen utan att smutsa ner det kök jag nyss hade städat.

Det blev en ganska sen kvällslänk i skönt väder. Skubbade på mellan hus där det lyste ljusstakar och stjärnor i fönstren. Och Kokkola hade fått snö under natten, någonting jag absolut inte hade väntat mig med tanke på hur det såg ut ännu under kvällen innan. Det var alltså i ett vinterland jag sprang fram. I Halkokari mötte jag en tomteflicka som var ute med sin hund. Hon hade tomteluva på huvudet och klarröda läderstövlar. Ganska fiilis.

Sedan skulle ni ha sett mig! Jag la på julmusik (hittade någon slags mix av klassiska julsånger på Youtube), satte mig bredvid granen och packade in julklapparna. Kände hur julefriden småningom började lägga sig över mig.

Nu får jag bara önska er en God Jul! Var snälla med varandra!

Dan före dan före dan

Firade att jullovet hade börjat igår. Det gjorde vi med vin (no shit...) i Halkokari. Vin och prat och bastu för pojkarna. Vi flickor koncentrerade oss desto mer på vinet :)

Det blev till och med Öja-snaps innan vi drog vidare. Min kusin frågade nyfiket vad den där berömda Öja-snapsen var för någonting, alltså vad den innehöll. Det ska jag berätta: en Öja-snaps innehåller brännvin. Vilken sort är oviktigt, grejen är att det ska vara sprit. Sedan håller alla i sällskapet (öjbor då främst, för det är vi som sysslar med detta) ihop glasen i mitten och mässar taktfast: "ÖJA-ÖJA-ÖJA-ÖJA, SNAPS-SNAPS-SNAPS-SNAPS!". Det är en Öja-snaps.

Det blev såklart helkväll på Callejohansson för oss. Och i morse (okej idag) när jag och N precis hade vaknat och satt i soffan och försökte sluta gäspa huvudet ur led knackade det på dörren. Det var granleveransen som kom! Pappa hade igen hittat en så fin gran som levererades ända in i vardagsrummet med fot och allt.

Där står den, rackaren. Just lagom. Tror ni att pappa igen ursäktade sig med att "nå, den inte är riktigt perfekt...", som han gör varje år? Jajjamen. Men jag tycker att det är den perfekta lilla granen. Till storlek och form som i Bullerbyn, ni vet de där lite kortare, bredare, gammaldags granarna. Har bara hängt en ljusslinga i den ännu, och skulle egentligen inte vilja lägga någonting mer. Den är ju finast i sig sig själv, den där granen. Men någonting kanske det blir sen.

Sedan har jag dragit via gymmet och tränat och i samma veva till butiken och köpa ingredienser till Stora Julbaket som äger rum i detta nu. Sådant en söndag två dagar före jul.

Loman tarpeessa?

Apropå yr. Igårkväll när jag hade sprungit och duschat och satt invirad i en handduk och petade på telefonen fick jag plötsligt hjärnsläpp och gick för att duscha. Fast jag alltså redan hade gjort det. Just som jag tog i handtaget till duschskåpet och tänkte kliva in såg jag att det var blött inne i skåpet. Sniffade betänksamt på ena armen och kom fram till att den doftade tvål. Slutledningsförmågan sa mig att jag alltså redan hade duschat. Tydligen hade det gått så snabbt och automatiskt att jag inte ens hade registrerat det. Men ändå.