Kalas!

Födelsedagsfirande igår! En av de andra flickorna fyller också i början av januari, så vi drog till med en gemensam fest hemma hos mig. Fina typer dök upp med vinflaskor och blommor och kramar och lite mera vinflaskor. Ja, och vinglas. Vad säger det om mina intressen? Jag har numera ett präktigt vinskåp med olika flaskor att välja mellan.

Stod ute på gården och smällde en skumpakork till att börja med, för jag har erfarenhet av att smälla hål i taket med sådana, ser ni. Nu gick det fint, man kunde tro att det var ett proffs som hanterade flaskan. Ett proffs som skrek "Jeeelp, jeeelp!" och var helt skakig i en timme efteråt av spänningen, alltså.

Och tårta, såklart! Undrar när jag senast har haft ljus på en födelsedagstårta? Kanske när jag var fem? Det finns en bild på när födelsedagsbarnen gemensamt blåser ut ljusen, men jag har inte frågat lov av den andra firaren om hon vill figurera på bloggen. Jag kan förklara hur det såg ut, trots allt. Det såg ut som två myrslokar som ytterst koncentrerat försöker suga upp gröt med varsitt tunt, osynligt sugrör.

Och så spelade vi Närpesspelet igen. Och det var igen en renodlad succé. En stod med huvudet i kylskåpet, en stod bakom gardinen, dånarin hade pälsmössan på huvudet, en satt med tummen i munnen, en försökte gömma sig i städskrubben, en satt och visslade med händerna i öronen, och vi skrattade nästan ihjäl oss innan vi var färdiga.

Sedan ut på Calle och dansa lite. Till och med jag dansade lite, fast det egentligen är emot min religion. Inte så mycket folk nu, ni vet, det är samma fenomen som på gymmen i januari. Samma fast tvärtom. Alla ska vara på gymmet, alla ska ha tipaton tammikuu. Pscht, säger jag.

Imorse vaknade jag upp till en diskho fylld av champagneglas. Det är ett bra tecken på att man har  haft en bra lördagskväll. Om man alltså får inleda söndagen med att diska chamagneglas, menar jag. Har haft en synnerligen slapp söndag, precis som det ska vara dagen efter ett KALAS. Tack, alla som kom! Detta ska vi göra om!
_______________
Tillägg: Har försökt ladda upp foton sjuttioelva gånger nu, men det går inte. Blogspot har tydligen spunk i nerverna. Kan försöka på nytt någon annan dag. Ni får lita på mitt ord tills dess.

Fredagsbastu

Fredags- och födelsedagskvällen avslutades på ett ganska läckert sätt. Nämligen med en löprunda i ett mörkt, snöigt och mysigt Kokkola, och därpåföljande bastu. Bastade ordentligt, alltså så att man ibland måste sätta sig på huk i duschen för att man ser lite väl mycket stjärnor. Då vet man att man har tagit i tillräckligt. Oujee.

Fiilisen efter bastun var magnifik. Även om pumppipasset från dagen innan kändes ganska bra i arslet både under och efter länken. Men det är ju en skön känsla. Att jag sedan - ähum - somnade på soffan och vaknade halv sex på morgonen och sedan lomade i säng behöver vi kanske inte nämna desto vidare.

Happy birthday to me!

Idag är det min födelsedag! Och som jag har blivit uppvaktad, med facebookhälsningar, telefonsamtal och sms. Jag har i princip dejourerat vid telefonen ikväll. Min kusin ringde mig dessutom på jobbet och sjöng för mig så jag blev alldeles generad. Det är ju trevligt. Nu har jag precis tagit en kaka ur ugnen, för imorgon ska vi fira.

Just nu håller jag på diskar undan alla pytsar och byttor från bakandet. Det är numera mitt favoritmoment.

*lutar mig tillbaka i soffan och lyssnar på ett avlägset brus från diskmaskinen*

Ah! Trevlig helg, damer och herrar!

Gym och sånt

"HÄJ!" som Alex och Sigge skulle säga. Sorry, jag är helt besatt av dem nu. Kunde lyssna på deras podcaster tills öronen ruttnar. Jag har vissa grejer som jag periodvis snöar in helt totalt på. Häromsistens var det trollkarlen och komikern Carl-Einar Häckner, som jag visserligen har tyckt om sedan jag bara var en tvärhand hög. Nu för en tid sedan satt jag och youtubade fram alla produktioner och shower och sketcher han varit med i och kunde inte få nog. Jag eelskar Carl-Einar Häckner. Men det om det.

Nog för att det har varit trevligt att börja jobba igen, men det kräver en viss inkörningstid innan man är van igen. Tydligen hinner man bli van vid en lallartillvaro på bara elva dagars ledighet. Idag var jag tvungen att bädda ner mig för en ordentlig tupplur innan jag drog iväg på torsdagens pumppipass. Vaknade två minuter efter att man inte längre kunde anmäla sig till passet, så det blev att sticka dit på vinst och förlust och hoppas att det fanns platser kvar.

Vanligtvis behöver man inte nödvändigtvis anmäla sig till passen. Ibland om jag råkar sitta vid datorn brukar jag klicka iväg en reservation så att jag inte ska behöva gå dit så tidigt, men oftast räcker det att man anmäler sig i kassan. Men - som alla vi som går på gymmet året runt vet - så är det ju lite speciellt just nu i januari. Gymmen är fucking överbefolkade, det är total hysteri av alla som trängs där.

Om tre veckor är det klart lugnare. Om sex veckor är det precis som vanligt. Det är så löjligt att det inte är sant. Att folk verkligen är sådär pjaso. Ni vet: börjar sitt nya liv i januari, skaffar gymmedlemskap, betalar dyra pengar och går på några gympass. För att senast i februari lägga upp fötterna på soffbordet och fega ur. Sori nu, men det är ju bara töntigt. Att megasatsa tre veckor i januari varje år är väl bara att lura sig själv. 

Good to be back

Jaha, det var första arbetsdagen efter ett långt och avslappnande jullov. Ett jullov med mycket sällskap och vänner, med fester, uteliv, spel och vin. Kaffesällskap i soffan med tända ljus. Skrattande och skränande med familjen på Nyströmsbackan. Det var ett trevligt avbrott i vardagen, men samtidigt är det så skönt att vara tillbaka! Njöt riktigt av att leva lite enligt klockan idag, ha mina jobbrutiner, ta lunchpaus och sådär.

Och ikväll var jag på en så skön länk. Det var visserligen lite slask som trasade ner, men det var plusgrader och alldeles ljummet i luften. Man behövde inte frysa det minsta. Så bra löparväder, syrerikt och milt.

Så att. Jobb, butikssväng, löprunda och allmänt plock här hemma. Ah, it's good to be back.

Snart dags igen

Jullovet har liksom lite fuckat upp min dygnsrytm, och jag är nu såhär vid 02-snåret inte det minsta trött. Däremot är jag förväntansfull inför morgondagen. Ska bli så skönt att komma in i jobbrutinerna igen! Kom just på mig själv med att ligga och längta till kontoret lite. Imorgon får man börja på igen. Innan dess borde man dock eventuellt sova. Lite i alla fall.

Happy New Year!

Nyårsafton igår! Det är konstigt med de här längre ledigheterna, speciellt när det inte är sommar och varmt och man kan tillbringa dagarna på playan. Man blir som så... saamaton. Går och gäspar. Tupplurar på soffan. Å andra sidan har jag liksom haft som mål för jullovet att mest slappa och inte vara så förbannat duktig hela tiden. Jag har i alla fall fått koka kaffe rätt ofta, för en och annan har stuckit sig in på en kopp, inte riktigt varje dag men bra nära. Det är ju trevligt. Att folk vill komma, alltså. Annars får man ju för sig att man luktar illa eller något.

Nåmen nyårsafton, då. Samlades hemma hos mig, åt gott, drack gott, diskuterade året som gått och året som ska komma. Bästa L fick lov att gå iväg och jobba ett nattskift, men vi som var kvar lovade att fira för henne också. Vi dukade undan och plockade fram Pictionary igen. Det var roligt.

 Men det skulle komma att bli ännu roligare. När vi förflyttade oss i soffan och N halade upp närpesspelet Pärelabarin ur väskan, vill säga.

Förfriskade oss med olikfärgade drycker.

Och spelade. Och herregud ett så roligt spel det var, Pärelabarin! Helt jävla ologiska frågor och uppgifter. Och roligast av allt var att N inledde spelandet med att säga "Först och främst behöver vi en mössa". För det behöver man i det här spelet. Jag valde min Boris Jeltsin-pälsmössa, och den fick vi i tur och ordning användning för under spelets gång. Vad mössan har för funktion fick jag inte riktigt på klart, annat än att mössbäraren kallas för Dånarin, och att inga regler gäller denne.

JAG MENAR, HUR KUL ÄR INTE ETT SPEL DÄR EN AV SPELARNA TURVIS SITTER MED MÖSSA PÅ HUVUDET OCH KALLAS DÅNARIN? Nej, jag menar det.

Vi hade faktiskt så kul med det där närpesspelet att vi knappt kom oss iväg till torget till tolvslaget ens en gång. Till sist fick vi ändå lov att vika ihop spelplanen och traska iväg i duggregnet. Ungefär halvvägs började raketerna regna över torget och det smällde mera intensivt i några minuter. Vi stod vid sundstranden och beundrade fenomenet, kramades gott nytt år och pausade en stund.

Sedan ut på Calle en sväng, dansa lite och ha det roligt. Lyssna på karaoke och sådär. Till sist traskade vi hem i snöslasket och hade avslutande palaver hemma hos mig innan vi tog natt. Så att ett sådant nyår i år!

Men alltså Pärelabarin - det spelet är tammefan det roligaste jag har spelat på år och dag. Jag flinande till ännu imorse (ähum, idag) när jag vaknade och kom ihåg hela förloppet. Pälsmössan, liksom? Och nu fick jag en akut lust att åka på exkursion till Närpes. Känner att det är en lucka i min allmänbildning, någonting som saknas i erfarenhetsväg. En utekväll i Närpes, gärna med början hemma hos någon närpesbo så att vi kan spela Pärelabarin på riktigt. Eller åp rektit, som det heter. Any takers? Ingen?