Åttonde

Ni minns väl? Man ska hålla vad man lovar. Också löften till sig själv. I synnerhet löften till sig själv. Därför har jag också idag klivit i ett par jeans och gått till jobbet. Som typ resten av världens befolkning gör utan att fundera. Ja, inte i de länder där man bär burka då. Fast där går väl inte kvinnfolk till jobbet så värst? Hur som helst.

Jag har alltså idag den åttonde oktober inlett min jeansterapi igen. Visserligen lite knaggligt, jag har vridit och vänt på mig och varit tvungen att kritiskt granska mig själv i spegeln upprepade gånger idag. Men jag har haft på mig jeansen under hela arbetsdagen. (Herregud, konstigt vore det ju annars. Man kan ju inte ta av sig dem på jobbet precis...). Jag är nog bara inte riktigt van, det är väl det. Minns inte riktigt hur man ser ut i jeans, och känner mig därför hemskt udda.

Tilläggas bör att samtliga mina fyra kollegor vid skilda tillfällen stannade till och bara - heeey, har du jeans på dig? Den ena använde till och med både för och efternamn när hon påpekade saken. En sa att det onekligen såg lite "outo" ut. Hon använde det ordet. Jag vet inte, hur ska man tolka det? Att det var ovant att se denna klänningskvinna i jeans, eller att jag såg vanskapt ut? Hoppas på det första.

Joråsåatt. Jeans var det.

Va e nu beter än he?

Pappa svängde in på väg hem från jobbet och hjälpte mig att spika upp ett par tavlor. Hade hittat dem på nätet, roliga retrotavlor med riktigt 70-talsstuk. Gillar ju sådant, så jag bara måste klicka hem dem. Och nu hänger de på plats. Blev riktigt bra ju.

Och som slutkläm på arbetsveckan kavlade jag upp ärmarna och städade mitt hem. Slängde ut mattorna, moppade golven och putsade dasset. Som belöning åt mig själv för ett gott jobb köpte jag en blomma för att riktigt kröna verket.

Sedan då. Blev det att knyta löparskorna och dra ut i det envisa, strilande regnet. Lugnt till en början, lite fart under dojorna längre fram. Allt som allt en riktigt bra fredagslänk, fast det regnade precis hela rundan. Gjorde inte så mycket. Regnet och faktumet att jag återvände hem drypande blöt gjorde bara följande moment om möjligt ännu mera njutbart. Bastun. Ojvoi.

Städat, nya tavlor och blommor, bra löprunda och bastu. Man kan ju i princip inte ha det bättre.

Tjat

Kan man säga det igen, eller i vilket skede blir det bara tjatigt? Ni vet det där som jag stånkar fram var och varannan dag. Att tiden går så fort och dagarna bara rusar iväg och yada, yada, yada. Håller antagligen på att tråka ut mina kollegor totalt med mitt "Ojojoj, snart är det fredag. Tänk så fort veckan har gått". Så håller jag nämligen på. De tänker antagligen "Men jumalauta kvinna, lägg av med det där tjatet någon gång. Vi vet väl vilken dag det är och vilken dag som kommer imorgon. Byt skiva någon gång". Jag klandrar dem inte. Jag är oerhört tjatig och enformig gällande vissa saker.

Men vet ni vad. Det är ju fredag imorgon. Helt sinnsykt.

Vad lär vi oss av detta?

Gick och drog benen efter mig halva kvällen. Eller det var en överdrift gällande min aktivitet. Egentligen låg jag på soffan och gäspade nästan käken ur led. Var trött som ett as när jag kom hem från jobbet och var tvungen att ta en gubbvila på soffan. Under filt och allt, jag slocknade som ett ljus. Och var seg och förvirrad när jag vaknade en stund senare. Så trött att det svartnade för ögonen och jag måste hålla i dörrposter och diskbänkar med jämna mellanrum för att inte svimma.

Skulle inte riktigt ha haft lust med någon länk. Och nu var det inte för att jag var slö, utan för att jag på riktigt kände mig trött i kroppen. Var på väg att paja mig själv på huvudet och säga "Nämen lilla Maja, du är ju alldeles slut. Ta nu en kopp te, en varm dusch och gå och lägg dig tidigt istället". Men så tänkte jag att jag kan väl försöka i alla fall. Huvudet behövde den där löprundan. Drog på mig träningskläderna och tassade iväg i oktoberkvällen. Sakta, sakta till en början.

Och vet ni vad. Det var en sådan skön länk. Jag tog det lugnt, sprang i behagligt tempo på trevliga vägar. Blev riktigt förvånad, för jag hade nästan väntat mig en Jag-Tror-Jag-Dör-runda. Istället kändes det lätt och trevligt och uppiggande. Fick lite frisk luft i min dammiga hjärna, fick lite blod att cirkulera i den sega kroppen som med ens slutade att vara seg, fick lite fuktigt och svalt kvällssyre i lungorna.

Man får absolut skita i att springa om man är trött. Man ska lyssna på kroppen och allt det där. Men jag har liksom lärt mig att det är nästan de gångerna då det tar emot mest och då man på förhand känner sig slöast och minst på hugget som den där träningen biter bäst. Liksom att jag psykiskt behöver det bäst när det fysiskt känns som jobbigast. Just nu känns den där länken som det bästa beslutet på länge.

Ps. Jag tappade en viktskiva på smalbenet på gymmet nyligen så att det blev ett svullet blåmärke. Gör hiskligt ont när man glömmer bort det och stöter till någonting. Hur är det ens fysiskt möjligt?! Man kan ju inte tappa någonting på en lodrät yta. Om det ens skulle ha varit på tån.

H-kari

Avslutade kvällen med att fälla upp paraplyet och i regnet och mörkret orientera mig ut till Halkokari för en kaffekopp med bästa L. Som alla vet så är det i dagens läge helt onödigt att göra något sådant om man inte genast uppdaterar status, bloggar eller instagrammar om sådana saker, så jag måste genast se till att göra det. Pics or it didn't happen, ni vet. Pics, alltså it happened:

Fick min favoritkopp. Inte den med grodan, den är bästa L:s. Jag är en sådan självgod jävel att jag ska ha den med texten Världens Bästa Kompis på, annars blir jag sur och bitter. Bästa L har lärt sig och brukar ställa fram koppen färdigt innan jag börjar pipa.

Gott kvällskaffe var det hursomhelst, inte endast på grund av texten på muggen. Tack, tack. Snart igen!

Kuvert

Fick ett stort kuvert från Åbo Akademi idag. Jag reagerar på de där tjocka kuverten med rödgult emblem genom att bli en minismula osäker till mods. Tänker på något vis undermedvetet att det är något som fattas. "Herregud, nu kommer det meddelande om att en kurs fattas och jag måste tillbaka". Typ. Fast jag ju vet att det inte är så.

Och det var det ju inte, såklart. Det var bara en undersökning gällande huruvida man har kommit ut i arbetslivet efter sin examen och så vidare och så vidare. Jag funderar på att ta hela kompendiet och med tjock tusch pränta JA TACK, DET GÅR SÅ BRA SÅ. JAG HAR VET NI JOBB OCH BIL OCH DISKMASKIN.

Nu ska jag inte vara elak. Jag är såklart Åbo Akademi ytterst tacksam för allt jag har fått. Utan ÅA och alla extremt fantastiska människor på logopediutbildningen skulle jag inte ha något av det jag har idag. Och jag är som bekant glad och tacksam över min... eh, ja situation.

Det är ju inte universitetets fel att jag hatar Åbo som fenomen ur djupet av mitt lilla, svarta hjärta.

Tyky-tyky-tyk-tyk

Igår spenderade jag söndagen med att göra sedvanliga söndagssysslor. Tvättade och hängde kläder, slappade, tränade, handlade. Kokade ihop lite matlådor också. Sex luncher räddade. Hittade dessutom tre luncher i frysen som jag sånär hade hunnit glömma bort. Nio luncher är alltså kirrade och klara.

Har dessutom varit utan diskmaskin nu en längre tid, så därför kändes det extra magnifikt när jag och min bror kopplade i en sprillans ny Siemens häromveckan. Känslan när man bara får plocka in kärl i luckan och de är borta ur vägen, och dessutom medelst knapptryck magiskt förvandlas till skinande rena medan man - tja, uppdaterar bloggen eller pratar i telefon. Den känslan är fantastisk.

Jag hatar ju saker som ligger framme. Föreställ er hur irriterad jag blir på en diskho då. Klott som står framme och irriterar synfältet. Man kan inte ens koka kaffe utan att det blir en skitig kopp som dräller på diskbänken. Fy. Fixa luncher är nu ett nöje, bara att slänga grejer i en ugnsform och vräka alla pytsar och kastruller i diskmaskinen istället för att stå och diska dem som avslutning på projektet.

Idag har jag inte haft användning för någon lunchlåda dock. Har nämligen haft tykypäivä på jobbet. Jag och kollegorna har tillbringat dagen i Alahärmä, där vi har gått på morgonpromenad, haft föreläsning, gjort avslappningsövningar och gått på gym. Lite variation till vardagen sådär. Efter ett par timmar bakom ratten och flera omgångar frisk luft är jag ganska spak.

Måndag alltså. Det vet man ju hur det kommer att gå. Rätt vad det är så är det fredag och november och jul och påsk. Hej och hå.