Slummer

Hade en sådan där ääändlös dröm inatt igen. Kommer inte ihåg vad det var den handlade om sådär exakt, men det var just en sådan där grej som aldrig blev klar. Dessutom var det sådär bisarrt, att jag på någon nivå visste att detta rör inte mig, men att jag ändå måste göra grejen klar. Till exempel som att man stressar över att man måste bygga klart taket på huset innan det börjar snöa, men att man samtidigt vet att man inte har något hus eller tak att bygga. Eller att man verkligen måste ut och mjölka korna innan de spränger, men att man samtidigt vet att man inte ens är bonde. Helt skruvat var det.

Dessutom hade jag en superstressig jobbgrej som tyngde mig så att jag halvslumrade och halvvaknade hela tiden. När jag sedan vaknade på riktigt så kom jag på att det inte alls var någon superstressig jobbgrej, utan en helt vanlig arbetsuppgift som ska vara inne här inom ett par veckor. Och som verkligen inte är någonting att ligga och grubbla på nätterna för.

Självständighetsdag idag då. Har fått i uppdrag av mamma att baka årets pepparkakor, och det gör jag så gärna. Ska se om de lyckas bättre än ifjol, då jag glömde lite ingredienser och resultatet blev bleka, buckliga pepparkakestackare. Som i och för sig smakade helt okej, men var lite väl ariska i hudtonen.

Pepparkakor brukar väl i princip bakas på självständighetsdagen, har jag hört. Jag frågade specifikt av mamma om de nödvändigvis måste bakas då, eftersom jag brukar skita ganska blankt i hur folk brukar göra saker och ting. O nej, svarade mor, jag får natuuurligvis baka pepparkakorna när jag vill. Om jag vill, det behöver inte ens bakas några pepparkakor för hennes del. Likförbannat frågade mamma vid två tillfällen igår i stan om jag har lagat någon deg ännu, högst antagligen syftande på att det ju är självständighetsdag följande dag.

Men nä. Inga kakor blir det här. Till helgen, funderade jag. Då blir det kanske pepparkaksbak.

Stadsmåndag

Har hängt på stan idag tillsammans med mamma. Tanken var att handla julklappar och luncha, och själv skulle jag fortsätta söka en kappa. Två av tre lyckades jag med. Hittade inga julklappar, men det hade jag inte heller räknat med. Jag kan inte koncentrera mig om jag är i sällskap av någon. Handla julklappar som en social grej tillsammans med andra funkar alltså inte. Jag måste få gå själv i min egen takt och fundera i egna banor.

Men en kappa hittade jag! På Halonen av alla ställen. Som en fin dam fick jag prova kappor som försäljaren släpade fram åt mig, och njuta av alla elektriska stötar som provandet medförde. Efter att ha provat kanske tio stycken hittade jag en som satt bra och fick följa med hem. Skitbra, nu är det ur världen. Och jag kan stuva undan min H&M-kappa som har vridit sig i sömmarna som plaggen därifrån har en tendens att göra.

Och lunch fick vi. På Kokkolinna. Som en äkta bloggare kan jag rekommendera deras räksoppa. Den var sjukt god.

Imorgon väntar ännu en ledig dag, men den tillåter inga utsvävningar i butikerna, eftersom allt är stängt. Får se till att hitta på annat istället.

Jag gjorde det IGEN #¤""##++?¤¤ !!!

Skulle ta päikkärit innan kvällen pumppipass och vaknade två minuter före det började. Känslan av besvikelse och frustration är total. Imorgon har gymmet stängt, på onsdag har man ingen pumppi, så nästa möjlighet är på jävla torsdag. Faa-an.

Bild: http://www.wildchildgonegood.com/wp-content/uploads/2011/09/angry.png

Helgen hittills

Travade på stan med bästa L igår. Kan väl inte påstå att vi fick uträttat så mycket, men det behöver man väl inte alltid heller. Lite själavård i form av att sitta på kaffe vid Medicafé var väl kanske det mest produktiva vi åstadkom, och det är väl inte så illa. Kompiskaffe i sin enkelhet är rätt så viktigt. Tycker jag.

Framåt kvällen drog vi plus två till iväg och bowlade och drack lite lonkero. Bowlingen gick skitbra, jag kom fyra i första omgången. Alltså snudd på medalj, det är ju hur bra som helst. Fan.

Idag har jag hunnit med ett pumppipass och sedan drog jag till Öjan för söndagsmiddag med parenteserna och en bror. Imorgon är jag ledig och har planerat in lite shopping. Kommer att lyckas jättebra, med tanke på att sju miljarder andra säkert också har tagit måndagen ledig och kommer att satsa på samma sak.

Myötähäpeä

Den här låten spelades sönder i radion i somras, och visst - den kanske är catchy på något plan. Men videon, den har stört mig sedan första gången jag såg den. Den är så jävla pinsam på så många nivåer. Så pinsam att man liksom sitter och vrider sig framför den.


En medelålders gubbe som sitter och skumpar i en soffa med solglasögon på sig inomhus och gör spretiga gester med ena handen, samtidigt som han håller i en drink i den andra. Med lidande ansiktsuttryck medan han grinar sig igenom mimandet. Emellanåt en yngre brud som ålar sig över honom, och han håller drinken i ett fast grepp och spretar vidare med fingrarna.

Det han tror att han är: en hipp latinokille till poppig musik. Det jag ser: en skinntorr, pinsam gubbe, guppande i en soffa. Och Pitbull är inte mycket bättre han, en svettig gubbe med dubbelhaka och någon slags fjunmustasch under näsan. Men han sittdansar i alla fall inte i en soffa och slår sig för bröstet som Backstreet Boys-AJ i någon ballad.

Så pinsamt och besvärande. Hu!

Kommentarer

För övrigt undrar jag lite varför ingen kommenterar nuförtiden. Börjar känna mig som en sådan där... eh, alternativ typ som talar för sig själv, med påföljden att alla bara tittar lite generat åt ett annat håll och låtsas som om det regnar.

Ni kan väl säga någonting, så jag vet att ni lever? Eller är ni sura på mig?

Och ge mig nu inte det där kvinnfolkssvaret: "Nä, det är ingenting!", som sägs med martyrblick och betyder: "JO FÖR FAN, DET ÄR NÅGONTING. OCH DU BORDE VERKLIGEN VETA VAD, DIN IDIOT". Så har jag... eh, hört att kvinnfolk brukar fungera. Naturligtvis inte jag - o nej, nejnej.

Handbroms

Det här med att det först regnar vågrätt, sedan fryser på, sedan blir plusgrader, sedan slaskar och sedan fryser på är inte bara tråkigt på så sätt att man blir lite frustrerad när man ska stå och skrapa (läs: hacka) rutorna fria från centimetertjock is strax före åtta på morgonen. Det medför också att handbromsen fryser och sedan kilar fast sig så att man får det som kallas strul med kärran, och tvingas ringa sin bror som just då befinner sig på De Sju Haven och be om hjälp.

Nu är jag överlag emot användandet av handbroms, för jag tycker att det är så mommo att fippla med sådant, just sådant som nervösa töntar sysslar med. Nej. Växeln i bara och så får det vara. Så låg som möjligt, har jag hört, för den håller bäst. Jag använder handbromsen bara om jag parkerar i en brant backe, och anser det vara nödvändigt. Nu har jag fått lära mig att handbromsen lär funka bättre om man använder den ofta, liksom att den inte kilar fast sig likadant då. Men det är fortfarande mommo!

Använder Batman handbroms i sin Batmobile, liksom? Nä, skulle inte tro det. Kan ni ser framför er hur någon kommer svischande i sin Ferrari, parkerar på plan mark och bara - KRRRT - drar upp töntbromsen. Nej, just det. Och har motorcyklar någon handbroms som man mommoaktigt drar upp när man parkerar bågen? Nej, just det. Mommo!

Nå, nu måste jag parkera i nedförsbacke häromkvällen, eftersom det inte fanns några andra paikkor. Och visst verkade det som om handbromsen hakade upp sig, eftersom jag nu så sällan använder den och för att det regnade-frös-slaskade-frös. Eller för att det bara är en töntig uppfinning, endera. Nå, jag kände av hur någonting låg på litegrann när jag skulle köra idag, och åkallade alltså min bror för att vi skulle fixa saken.

Så jag körde försiiiiiktigt ner bilen i det varma parkeringshuset under Kallentori och så lossade vi en bakhjulet och rättade till problemet. "Vi" betyder i detta fall min bror. Själv stod jag bredvid och spretade med lillfingret och pep att "Jag har aaaaalldeles för fina kläder för det här!", fast jag brukar anse att jag Kan Själv och sådär. Fixa handbromsar Kan jag faktiskt inte Själv. Fast nästan allt annat!