Klagbloggen här, hej!

Idag fick jag ge mig inför den här infernaliskt töntiga hackhostan och skippa beachen efter jobbet. Inte för att jag tror att utomhusvistelse på något vis är skadligt vid förkylningar - tvärtom tror jag mycket mera på friska vindar än på tjock inomhusluft - men för att det packade i min stackars skalle, och jag för omväxlings skull mådde skit av värmen. När Maja mår skit av värme, då är hon definitivt inte i form.

Det som är lite segt är att det har varit en så förbannat fin sommardag. Som gjord för att njutas av. Fick först ett erbjudande om att få hänga med en kompis med barn på stranden, och sedan ett erbjudande om torsdagslonkero på Bryggan. Båda tackade jag nej till. Med långa tänder. Kan inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa en julidag, först på beachen och sedan nedvarvning på Bryggan. Och så ligger man här och hostar lungorna ur sig. FAN.

Klagbloggen over and out.

Designern

Ibland borde man vara sin egen designer. Eller ha en anställd sådan. Jag får nämligen rätt ofta någon slags idé gällande någonting som jag bara måste ha. Och det är alltså ingenting jag har sett i någon butik eller på nätet eller någon annanstans. Jag hittar alltså på någonting som jag skulle vilja ha. Lite som att gå och längta efter glass som smakar gnoij eller sakna tv-programmet Blipp. Saker som alltså inte finns.

Här senast var det ett par skor som jag prompt måste ha. Skor som skulle ha - eget citat - "satans massa remmar och buissness". Inte gladiatorskor och inte högklackade skor med remmar. Jag visste bara att det var en speciell typ av skor jag skulle ha. Alltså måste ha. Som tur råkade jag hitta dem jag skulle ha helt apropå. Till nedsatt pris, dessutom.

Nu har jag nya projekt. Till exempel behöver jag en topp eller en klänning med den oklara beskrivningen "rolig rygg". Jag är så trött så jag kräks litegrann på den här raka, tråkiga tanktopmodellen på toppar och klänningar, eller den som jag avskyr: tunna axelband med synliga bh-band under. Som var siisti i högstadiet. En rolig rygg kan vara flätad. Eller ha en sådan där lång och smal brottarrygg. Eller ha någon typ av öppen rygg. Eller något. Har googlat och kollat, men hittar ingenting.

Och så behöver jag en kort och tunn kofta/kavaj/whatever med korta ärmar. Att ha till vardags, eftersom jag äger så många ärmlösa plagg, och behöver täcka axlarna på jobbet. Ingen aning om sådana ens finns, men om det gör det så vill jag ha... sisådär en tre-fyra stycken.

Sedan har jag någon tanke om en särskilt slags bikiniövredel och så var det något med ett roligt vristsmycke också. Men de har jag inte till fullt designat färdigt i mitt huvud ännu...

Och jag har inte ägnat morgondagens lunchlåda en tanke ännu. Eller jo, ett flertal tankar nog. I stil med "Fan, jag borde väl laga någon mat tills imorgon", i ganska många omgångar. Men inte kommit längre än så. Nå. Tänker i alla fall inte börja knåpa ihop någonting mera ikväll, det får bli någon slags improvisation imorgon istället.

Inatt har jag också hostat som en liten, argsint getabock. Klockan stod på drygt 04 när jag rosslade som mest. Detta är alltså andra veckan med minimal sömnmängd. Rätt segt.

*Host, host*

Jepp. Fortsätter med att sova både lite och dåligt, i samma andra som jag hållit på nu i en dryg vecka. Igår gjorde jag ett försök och låg duktigt med huvudet på kudden klockan elva. Men det hjälpte inte stort när jag låg och vred mig som en mask i många timmar efter det.

Delvis beror den här sömnlösheten på något så infernaliskt töntigt som förkylning. Förkylningar är såpass nördiga att jag i det längst undviker att erkänna att jag skulle ha något sådant. Liksom - hosta och snor. Det hör man ju direkt, det är ju bara för mesar och veklingar. Hosta. Hur mesigt är nu inte det på en skala? Typ åttahundratvå.

Nu har jag väl fått se mig besegrad av fanskapet, eftersom jag hostade så jag sånär kräktes inatt. Det bara slutar aldrig när det börjar. Inte förrän jag tzöijis och måste hålla andan en stund. På småtimmarna gick jag alltså omkring (jo, gick) och hostade som en människa med långt gången lungsot. Hostelihost, bara.

Krax

Har nästan helt och hållet tappat rösten. Inte bara på grund av helgens eskapader, ska tilläggas, för jag var hes redan i fredags. Men hesheten blev kanske inte direkt bättre av det hela. Måste säga att det känns något handikappande, med tanke på att rösten är en ganska... eh... central grej på mitt jobb.

Nu har jag - kors i taket - varit tyst sedan jag kom hem. Inte ens för skojs skull sjungit Pink, vilket man annars ska passa på och göra då man har ett läckert rasp på stämbanden. Nu är raspet mera en gravt dysfunktionell röst som knappt hörs, så Pinks repertoar får vila. Och så hoppas vi att rösten är tillbaka imorgon.

Kläddiskussioner

Igårkväll var det lite svårt att komma på Grejer Att Göra, så vi tog till det säkra kortet bowling för att värma upp lite. Och fast jag nu är rätt så skit på att bowla, och typ alltid blir sist, trots minutiös koncentration, så är bowling väldigt kul som sysselsättning på ett mindre schack. Man har liksom en uppgift att utföra, annat än att bara sitta och komma på diskussionsämnen. Och man får dricka kalla drycker och lyssna på musik och titta på och diskutera musikvideon samtidigt.

Sedan drog vi vidare till Amarillo och därefter till Calle. Packat med folk var det, eftersom folk som hade varit på Mustakari in Memories droppade in, särskilt där efter midnatt. Drog en sväng genom karaokebaren också, för det hör till att höra vilka låtar som spelas och sjungs för tillfället. Och alltid är det någon übersönderspelad stereotyp karaokelåt som snurrar. Sist vi travade in klämde en tant i med Miljoona Ruusua, och igår var Satumaa låten som drog igång genast vi kom. Nu väntar jag bara på Metsäkukkia nästa gång, så är repertoaren fullständig!

På damernas råkade jag igen ut för det där som jag är så dålig på. Nämligen att fatta om folk jävlas eller inte. Jag har väldigt svårt att läsa av sådant, till exempel tolka kommentarer och förstå om folk är genuint intresserade eller bara ställer sarkastiska frågor.

Jag stiger in på muggen i sällskap av bästa L, och väntar på min tur. Genast kommer en medelålders kvinna ut ur ett bås, tittar på mig och särskilt noga på det jag har på mig, i detta fall en axelbandslös klänning. På finska säger hon "Hur kan du riktigt ha en sådan där? Jag menar, ramlar den inte ner?", varpå jag svarar "Nä. Eller jo, kanske den glider ner någon gång, men då är det väl bara att dra upp den tillbaka, höhö".

"Oj nej, jag skulle nog inte kunna ha en sån. Måste du inte gå och dra upp den hela tiden? Är det inte irriterande?". Nu hoppar bästa L så gulligt in i diskussionen och bara "Äh, den har ju gummiband och allt - nog hålls den uppe!". Sen kommer vi in på något om tiss-storlek, och sedan blir två toaletter lediga, så att L och jag får gå in och göra det vi skulle, och diskussionen avslutas.

Jag har fortfarande ingen aning om ifall kvinnan jävlades, om hon inte gillade mina kläder, eller om hon genuint var intresserad av hur en axelbandslös klänning hålls på plats. Hon verkade i och för sig rätt trevlig, så kanske hon bara försökte småprata i toalettkön, vem vet.

Lördag i parken och på stranden

Tog sovmorgon imorse, åt frulle och drog till playan, eftersom solen sken och det redan (eller fortfarande, heter det) var varmt hemma i lägenheten. På playan var det däremot folktomt, eftersom det var rätt svalt där, och dessutom blåste en hård vind från havet som gjorde vattenytan ilsket vågig med vassa toppar och skum. Hm.

Fast jag egentligen hade bestämt mig för att ta en playadag (och med mina principer betyder det i praktiken att jag genomför planen även om det skulle hagla blodiga spikar), så traskade jag en kort sväng över området, och satte mig i bilen igen. Dags för plan b - en park.

Kände mig så väldigt stadi när jag tog plats i en skyddad park vid sundstranden, i lä intill en buske. Den äldre generationen öjbor skulle antagligen ha skakat på huvudet och tyckt att "Noo e hon undeli honde Kronqvistarn...". Förresten ligger det inte riktigt i öjbons natur att sola. Man ska mera klippa gräs, pynja med båten eller bygga om skäribastun. Inte ligga och blunda mot solen, allra minst i en park - i stan.

Hur det nu var så låg jag någon timme och solade i parken. Lyssnade på musik och läste Slash. Jo, fortfarande Slash. Jag ska säga att det tar en förbannad tid att läsa en bok när man enbart har den som litteratur vid solbad. Och alltså läser en sida - somnar - läser samma sida - somnar - börjar på nästa sida - somnar.

Det var riktigt, riktigt varmt i solen. Efter parksolandet tog jag ännu ett dopp I SUNDET! Nånej, det gjorde jag såklart inte. Jag har ingen direkt dragning till att simma med bajskorvar, lik och sopsäckar. Men jag hoppade snabbt i bilen och drog till Sundmun för att simma en snabbis. I vatten som faktiskt var rätt ljummet. Ett par knoppar hade hittat till stranden, men fortfarande skrämde den hårda blåsten iväg de flesta. Nåja - mera plats för mig!

Lite sömn, mycket av allt annat

Puh! Det är tungt när det är så varmt. Inte värmen i sig, men att man måste göra grejer hela tiden. För att ta vara på dessa alltför få varma dagar vi har i det här landet. I förrgår var jag ute och trissade semisent, kom hem och fick i princip krypa till kojs direkt. Sov dyngdåligt, skrapade ihop till kanske fyra timmars sömn till sist.

Nåja, upp tidigt och iväg på jobb. Framställde en lunch av en burk tonfisk och lite random gräsväxter och blader eftersom jag inte hunnit stå och koka någonting dagen innan. Efter jobbet springande med andan i halsen till gymmet, och därifrån raka spåret till beachen och hoppa i plurret. Sedan soltorka på stranden. Just när jag började känna mig medvetslös av hunger, efter jobb och träning och tänkte åka hem och äta, då pep telefonen och jag kommenderades till Bryggan på kvällskaffe med damerna.

Och om man tittar på alternativen denna perfekta sommarkväll såg de alltså ut såhär: a) stå hemma och svettas och koka mat eller b) sitta med de bästa på en vacker Brygga och prata skit och dricka kaffe och se när fiskar då och då spritter till och stänker vatten strax under ens fötter - vilket väljer man då? Nå, inte är det matalternativet i alla fall.

Alltså hem i full fart, byta kläder än en gång och så iväg mot Öja. Och onekligen en vacker afton var det. Absolut kav lugnt, inte ett vasstrå rörde sig, och solen började sakta sänka sig mot björktopparna. Till sist, sent om sider landa hemma på allvar för första gången den dagen. Och då var det tack och god natt.

Det har varit en intensiv vecka, som har susat förbi i rasande fart. Fattade inte att det var torsdag och alltså fem före helg, förrän det kom på tal igår. Jag tycker att det rimligen borde vara typ tisdag kväll nu, men tydligen står det fredag i almanackan. Inte mig emot, jag ser fram emot en liten sovmorgon imorgon, efter att ha sovit lika bra som en vampyr med AD/HD den här veckan. Inatt riktigt jävla pissdåligt, ännu efter 04 någon gång gick jag upp ett sista varv och klampade eftersom jag fick så tråkigt.