Grubblar

Igårkväll somnade jag ganska tidigt, men vaknade igen - och efter det var det omöjligt att somna. Jävlar, jag trodde redan att det skulle lyckas att somna som vanligt folk. Men jag är inte vanligt folk, dessvärre. Blev tvungen att stirra på tv lite istället, och som vanligt ligga och grubbla och dryfta usligheter.

Imorse vaknade jag i samma stund som föreläsningen började. Perkele. Jag brukar inte försova mig, kan inte ens komma ihåg när det skulle ha skett sist. Knappast en enda gång tidigare i den här skolan. Att jag ständigt kommer rusande i sista minuten beror på att jag sölar med allt möjligt och hittar på en massa att påta med på morgnarna, inte på att jag försover mig.

Försovningen grämde mig dessutom extra mycket, för vi har en så intressant kurs på g, den började igår och slutade idag. Eller kurs och kurs, det är ett par föreläsningar om stamning som ingår i kursen Rubbningar i talrytmen som jag går som bäst. Gästföreläsare från Sverige igen, de är så lätta att lyssna på och har helt andra metoder än i det här landet. Mycket exempel, filmer och konkret material och trevliga, moderna föreläsare. Jag cyklade till skolan och smög in i salen ganska precis 45 minuter för sent, bättre än ingenting.

Efter skolan har jag stått i K-kopio igen och kopsat tentmaterial, det som jag inte har fått tag på trots att jag försökt få böckerna från Österbotten. Nu har jag det i alla fall, men jag börjar ha leidon av att stå och trampa vid kopieringsmaskiner.

Kom hem, kastade mig på sängen och somnade. Sedan lyckades jag med konststycket att försova mig andra gången på samma dag. Vaknade nämligen kvart före sju - samma tid som BodyPump-passet börjar. Övervägde att dra täcket över huvudet och fullständigt försvinna för den här dagen, men jag hoppade - hoppade är att ta i, jag hasade snarare - istället i löpskorna och for ut och sprang längs ån. Ganska hård motvind bitvis, och det kändes varken bättre eller sämre när jag kom tillbaka. Same shit, different day.

Jag tycker verkligen inte om någonting. Tentboken stirrar uppfordrande på mig, jag borde läsa men har nada inspiration. Och det är för fan det minsta jävla problemet jag har. Är så trött på allt, så leid allt, så uppgiven. Slås gång på gång av att jag bara är 24 år. Jo, bara 24. Jag tycker att det är ynkligt lite - får mig bara att bedrövat konstatera att det är så mycket kvar. Många år, om man har otur.

Grät igen när jag kom hem från skolan. Bara för att. Jag är så grymt besviken på livet. Det finns verkligen ingenting som jag glädjer mig över, ser fram emot eller intresserar mig för. Jo, det är sommarlov snart - men vad hjälper det mig? Jag får åka upp till Öja, men än sen? En annan plats att sitta och grubbla på. Jag tror verkligen inte att någonting kommer att bli lättare, roligare eller mera meningsfullt. Jag kanske hoppas, men jag tror inte. Och jag vet inte vad eller vem som skulle kunna hjälpa heller. Undra på att man inte sover på nätterna.

Som en mindre laestadianfamilj

Tillbaka i Åbo. Det blåste buskallt i stan på väg från tåget hem till Hallis, fick till och med dra på mig vantarna. Är det inte fel att det blir kallare när man åker söderut? Det tycker i alla fall jag! Fast under de få dagarna jag varit härifrån har det blivit avsevärt mycket grönare. Allting stod i blom och gräset på bakgården är långt som på en äng! Eller som på familjen Kronqvists gräsmatta...

Man blir dödstrött av att resa. Jag rörde mig som en sengångare hela dagen och kände mig allmänt slut och sunkig. Arken-mannen - som professor S envisas med att kalla köksmästaren på skolans café eftersom hon aldrg minns vad han heter - hade sin vana trogen svept ihop en höjdarlunch, kanske för att trösta en trött och ledsen Maja som mot sin vilja var tillbaka. Precis när jag svalde sista tuggan dök resten av flickorna upp, och vi fyllde upp ett helt långbord till sista plats. Det var ett kaffesällskap som hette duga.

Efter avslutad skoldag var det dags för det man alltid ställs inför efter att ha varit borta - bunkra mat! Tog en sväng via S:et (som jag och Caroline kallar vårt kära S-market Halinen) och plockade på mig det som behövs för att fylla ett tomt kylskåp.

Det här är vad jag plockade på mig. Jag är säker på att kassapersonalen på det stället tror att jag har minst åtta hungriga ungar hemma, för jag stapplar alltid ut med proppfulla kassar, fast jag aldrig handlar någonting onödigt. Och så är det en stackars studerande flicka som ska ha allt, tro det eller ej.

Onödigheter

Har roat mig med att sätta in sådana här listor lite för ofta i min förra blogg. Lite enformigt, och ofta ganska onödigt - men det avslöjar en hel del om en, måste jag säga!

VAD ÄR KLOCKAN: 22.40.
NAMN: Maja.
SMEKNAMN: Eivor, Fritz-Olav, Elmeri... you name it. Dessutom Nyström med kärleksfullt tonfall från vissa utvalda:)
ANTAL LJUS SOM FANNS PÅ DIN SENASTE FÖDELSEDAGSTÅRTA: Det fanns främst typ vidruvor och persika, men borde ha funnits 24 ljus också... de fick inte plats:-/
LÄNGD: Knappa 1,70 över havet på en bra dag.
ÖGONFÄRG: Bruna.
HÅRFÄRG: Lite bland-blond har jag för mig.
PIERCING: Ett hål i höger öra, ett i vänster. Vore det helt riskfritt och godkänt med tanke på mitt blivande yrke skulle jag skaffa mig en stav i tungan, det har alltid fascinerat mig.
TATUERING: Har inte, kommer aldrig att skaffa.
FÖDELSEPLATS: MÖCS, har jag för mig.
HÖJDRÄDD: Nej, men rädd för att komma ner fort:)
KÖR FÖR FORT: Kör ganska lite, skulle jag säga. Men just 80 är lite tricky att orka hålla. Min fattigdom stoppar mig dock från att låta gasfoten bli alltför tung.
VARIT MED OM EN BILOLYCKA: Jag har mosat en bil, ja. Inte bra.
TVÅ ELLER FYRA DÖRRAR PÅ EN BIL: 5 har jag för mig att de brukar ha.
HÅRT ELLER MJUKT BRÖD: Tja, både och. Bara det är mycket korn och frön och grejer.
SPRITE ELLER 7UP: Limsa - yäk!
FÄRG PÅ STRUMPORNA: Alltid svarta utan skaft.
LÅT JUST NU: Gillar inte musik.
VARFÖR: För att det irriterar mig - tyst ska det vara.
FILM: Gillar inte filmer heller. Men konstiga finska filmer som är så tragiska att de är roliga kan jag titta på om de inte blir för svåra.
FAVORITREPLIK FRÅN EN FILM. Um. Kommer inte på någon bra nu.
FAVORITDAG: Olika. En som inte är allt för tung i alla fall.
MATRÄTT: Det mesta som är grönt och hälsosamt, faktiskt. Gärna lite stark också, typ mexikanskt.
FISK: Lax! Men jag gillar all slags fisk.
NUMMER: 4.
BLOMMA: Tulipaner är ganska coola. De knarrar så trevligt också.
RESTAURANG: Café Arken i skolan - alltid en hit!
TV-PROGRAM: Verklighetsbaserade grejer, som Olet mitä syöt, Klass 9A (sänds i svensk tv, så jag tittar på webben) och sådant.
SPORT JAG TITTAR PÅ: Friidrott, skidskytte... lite sådant. Fast jag tittar inte så mycket på sport på tv.
VARFÖR: Jag blir så lätt uttråkad.
GLASS: Sällan. Men någon pinne kan jag ta ibland, gärna Kingis Rouhe.
HUSDJUR: Har inga, om man inte räknar med små lurviga tussar under sängen då och då.
STÖRSTA ÖGONBLICK: Har nog inte inträffat ännu. Eller vänta, säkert när jag blev född - vilken chock det måste ha varit.
DISNEY-FIGUR: Musse Pigg..?
VÄRSTA ÖGONBLICK: Finns många. För många. Ibland undrar jag om inte hela tillvaron är ett enda värsta ögonblick..:-/
DRYCK: Kaffe, vichy, fettfri mjölk och rödvin om det ska vara med alkohol.
FÄRG PÅ SOVRUMSMATTAN: I Hallis en ljus gul-beigeaktig. I Öja en ospecificerad spräcklig färg.
SNYGGASTE BILFÄRGEN: Svart kanske? I alla fall inte "finn-blå" eller färglös (=metallic silver/grå/blaskig). Man lär nämligen få en bil med färg till samma pris.
NAMN PÅ BARNDOMS GOSEDJUR: Wiff! En prickig hund. Observera att Wiff stavas med W.
SENASTE SJUKHUSBESÖKET: I lördags för att hälsa på Lille Skrutt.
ALLERGISK: Inte mot någonting.
BÄSTA EGENSKAP: Ganska töntig.
NAMN PÅ VÄNNER SOM LEVER LÄNGST BORT FRÅN DIG: Typ alla, jag bor ju i Åbo:( Eller det är ju jag som är långt borta...
MEST IRRITERANDE: Folk i allmänhet, tavara som inte är på sin rätta plats, plastpåsar (typ brödpåsar) på matbordet när man äter, långsamma typer som är ivägen och livet som fenomen.
FRUKOST: Te, grov semla med skinka och fettfri yoghurt.
LUNCH: Skolans mat oftast, mmm...
MIDDAG: Hemlagat, mycket sallad och grönsaker.
ÅRSTID: Sommar.
SKÅDESPELARE: Skit samma.
SKÅDESPELERSKA: Ingen aning.
SENASTE CD: Köper inte CD-skivor. Eller vänta, jag köpte The Rasmus typ 1997, det var väl den senaste..?
FAVORITAFFÄR: H&M, snabbt och billigt.
LAND: Pampas!
FRUKT: Äpple. Så kallt och krasande som möjligt.
GRÖNSAK: Nästan allt.
FLYGRÄDD: Inte alls.
SYSKON: Bror och hans bror.
FÄRG: Brunt, grått, svart, grönt... sådant.
STAD: Kokkola, Kokkola, bara Kokkola.
VÄRLDENS BÄSTE IDROTTSMAN: Jaa-a. Går inte att säga bara en.
TV KANAL: Nelonen, kanske?
BOK: Ingen har gått upp emot Vittula!
BÅT: Har ingen. Får man säga kanot..?
SKRATTAR ÅT: Roliga skämt. Men bara roliga.
UTBILDNING: "Ja er ju student!". Om man räknar utbildningar som leder till ett yrke så säger jag snart två år avklarade på logopedin - tre till så är jag talterapeut. Räknar man även med dyngutbildningar så har jag gått två och ett halvt, nästan tre på peffan, och skulle antagligen gå där resten av livet utan att bli klar om jag inte slutat.
FAVORIT ORDSPRÅK: Tu ska lägg häste grubel, så har stöör hövå!
ÖVRIGA I FAMILJEN: Mor, far och bröder.
FAVORITPLAGG: Jeans.
PRYL: Min telefon, andra prylar klarar jag mig utan.
REGN ELLER SNÖ: Sommarregn! Men inte regn när jag ska till skolan...
KÄNDIS DU MÖTT: Räknas Darin i Anttila i Vasa? Och Ville Pusa samma kväll i ett gathörn.
INTERNETTIPS: www.majahenrika.blogspot.com - knepig flicka, det där!
SLOTT ELLER KOJA: Ett eget litet hus med plats precis för en Maja.
SKOSTORLEK: 39.
SAMLAR DU PÅ NÅGOT: Nä, jag slänger helst...
FAVORITSPEL: Alias och en vinflaska per knopp - en säker hit. Men ordförklaringsförmågan brukar det bli si och så med...
KATT ELLER HUND: HUND!
FAVORITSKIVA: Kräftskiva? Höh, höh.
VAD ÄR KLOCKAN: 23.12

Det gick inte

Sov oroligt inatt, vaknade flera gånger, drömde, somnade om och vaknade igen. Drog mig upp på morgonen och duschade - denna gång ofrivilligt - i iskallt vatten och försökte klä på mig. Åboväskan var packad med det som behövs för sista resan dit och tillbaka innan sommaren, tidtabellerna var kollade och skjuts till 07.25-tåget hade jag.

Då tog det stopp. Jag kröp ner tillbaka i sängen med vått och kallt hår och tårarna bara rann och rann. Jag vill inte till Åbo - jag vill inte! Kan inte förstå att det ska vara lika motbjudande varenda jävla gång. Blotta tanken på att behöva se den där förbannade jävla äckelstan får mig att må fysiskt illa.

Det är med samma motvilja jag sätter mig på tåget varje gång det är dags. Ofta sölar jag lite med flit på väg dit för att om det bara är möjligt missa tåget, men jag verkar ändå alltid mirakulöst hinna. Idag gjorde jag det inte. För första gången bara vägrade jag att åka. Väskan fick stå kvar där den stod, jag kröp ner under en filt på soffan och kände mig ynkligare än på länge.

Inte vet jag vad det är för nytta egentligen, för fucking jävla Åbo står ju likförbannat kvar, och jag har ohjälpligen en del jag måste klara av innan jag får ta sommarlov. Jag måste ändå åka ner dit, även om jag personligen hellre äter dynga än tillbringar en enda sekund i den staden.

Idag bara gick det inte. Jag försökte verkligen, jag tänkte att det blir nog bra bara jag kommer igång, bara jag duschar och börjar ställa mig iväg. Men det gick inte. Jag kan inte vara i Åbo. Inte för att jag kan vara här heller, men...

Varför, varför, varför ska just den skolan jag vill gå i bara finnas på ett jävla ställe - och det stället måste nödvändigtvis vara Åbo.

Biltävlingar idag!

Pust, vilken intensiv dag. Kom ju egentligen upp till Öja för att göra Ingenting under några dagar, men igår hamnade jag på jobb. Inget ont i det, det var bara några timmar, och chefen gav mig ett bröd i bonus för att jag ställde upp:) Inget dåligt sådant heller, utan ett lyxigt, hälsosamt 7-sädesbröd i prassligt papper.

Igårkväll grillade vi först lite kycklingfiléer som åts med sallad och grynost - som taget ur en hälsoplan, och supergott var det. Jag hade varit ute och sprungit, och fick i princip hoppa via duschen och hugga in på maten direkt från grillen. Hur bra ställt har man det inte egentligen?:) Sedan drog vi in till stan och tog en kväll på Calles, jag som chaufför. Kändes inte särskilt plågsamt att vara nykter, jag gillar det stället! Blotta tanken på ett stökigt, tonårigt, urtråkigt Melody får mig att må illa. Ska man ut på krogen är det nog Kokkola och Calles som gäller.

Lite sent blev det kanske, och därför kändes det lite småsegt att stiga upp tidigt imorse. I och för sig blev det inte så värst tidigt, men i rimlig tid startade vi ändå mot Vetil och Kemora-banan. Någon biltävling som heter Asfalttikunkku var på gång i helgen, nämligen. Är man i Österbotten ska man ta vara på sådana chanser, för dessa urfinska machotillställningar är så långt ifrån mjäkigt studieliv i Åbo man kan komma.

Så. Idag har jag suttit på läktaren en hel dag och kikat på färggranna bilar, som exempelvis de här, och lyssnat på gnällande däck. Blåsigt och ganska kallt emellanåt, även om solen tittade fram ganska mycket.

Det som slog mig var - förutom allt det där som rörde bilarna, förarna och själva tävlingen - hur mycket feta barn det kunde finnas på ett och samma ställe! Jag har sett flerfalt flera överviktiga ungar än normalviktiga idag, utan att överdriva. Motor"sport"kulturen kanske inte är känd för att locka till sig de mest motionsutövande människorna, och det märks sannerligen på deras ungar. Mellan en pustande svettig tjock mamma och en pappa med sprängfärdig kalaskula traskade oftast ett par-tre klotrunda barn med godispåsar, chipsrör, grillkorvar och mjukglassar. Jag blir faktiskt förbannad. Det är ju inte klokt!

Framför oss satt exempelvis en familj med en mamma, en pappa, två flickor och en pojke mellan kanske fem och åtta år. Satt och begrundade deras beteende en stund, och fick bland annat se detta: Ungarna äter på varsin jättestor slickepinne, sedan får de pengar och springer och köper varsin mjukglass, modell elefant. Kanske 15 minuter senare kommer varje unge traskande, gnagande på varsin grillkorv. Under tiden hinner mamman flera gånger hälla upp lemonad ur en 1,5-litersflaska åt barnen.

Knappt hinner barnen sätta i sig korvarna innan mamman ur sin stora plastpåse - jo, hon hade en matpackning med sig - halar upp en brödburk med korvsmörgåsar på. Inte skinka eller annat som ens skulle kunna innehålla någonting annat än fett och mjöl - utan flottig lördagskorv. Barnen vill inte ha, men hon trugar på dem en smörgås ändå, precis som om de skulle vara i riskzonen för att svälta ihjäl! Jag satt bakom och bara gapade. Hur tänker man egentligen?!

Detta låter som en överdrift, men följande är faktiskt sant. Efter detta frossande helt i onödan, stiger Mor i Huset upp , traskar iväg - för att återkomma ett par minuter senare med två pappkärl med pytt-i-panna från kiosken under läktaren, som hon och barnen börjar ösa i sig tillsammans med pappan. Mera lemonad ur en ny, stor 1,5-litersflaska som hon också köpt. Jag skojar inte när jag säger att barnen en stund senare kom tillbaka till sina platser med varsin påse lakritsremmar och varsin halvliters lemonadflaska.

Nu undrar jag bara: hur är hjärnan funtad hos en som anstalttar på det här viset? Varför måste man trycka i ungarna skräp och flytande socker? Är det som tidsfördiv, för att de ska orka sitta på läktaren så länge mamma och pappa ska titta på tävlingarna? I så fall tycker jag att man a) Ska skaffa en barnvakt så man inte behöver ha ungarna med sig b) Sluta gå på biltävlingar eller c) Inte skaffa barn! Fan, jag klassar ett sådant beteende jag såg idag som misshandel av sina egna barn.

Har bevittnat ett liknande, förbryllande fenomen när jag åker tåg mellan Åbo och Kokkola, eller tvärtom. Vad är grejen med att man måste äta på tåg? Blir det automatisk näringsbrist i kroppen bara för att man råkar befinna sig på en järnväg? Mig veterligen sitter man främst ner under resan, och kan därmed inte arbeta upp någon särskilt svår hunger. Den tågresa jag brukar företa mig tar runt fem timmar - ingen kan rimligtvis hinna svälta ihjäl på den tiden! Ändå sitter folk och snaskar på yoghurt, semlor, chokladstänger och annan bukfyllnad som om de hade betalt.

Ja, inte vet jag. Men inte är jag någon allvetare heller.

Vardagslunch för en Öjbo;)

Nånej, inte vardag precis - men ingenting en fattig studerande är van vid. Efter Valborg fanns det kvar lite fina saker i mammas kylskåp, och se vad man kan svänga ihop. Detta har jag nyss suttit och knaprat på som fredagslunch. Fisken har min pappa rökt, och smaken var därmed närmast perfekt!

Hälsosammare får man leta efter - massor med proteiner och hälsosamma grönsaker - inte en potatissallad eller batong så långt ögat når. Magen är mätt av riktigt karamat istället för fylld av uppblåst socker. Hurja!

Så har vi maj

Fortfarande lika skönt att vara här. Wappen spenderades med att sitta på trappan och dricka kaffe, springa en varm löprunda (jo, t-skjorta även uppe i Österbotten, det är bara småsmå snödrivor på riktigt skuggiga ställen) och så företa sig ett besök till BB och titta på en liten, mycket färsk skrutt.

Lillgumi hörde av sig på kvällen och frågade om vi är med på ett par. Således kastade vi en laxstump i ugnen, åt densamma och hoppade därefter i en bil till en närliggande terass. Ett par kalla stop och lite varma filtar på terassen, och kvällen förlöpte på bästa sätt. Första maj spenderades med en biltur in till stan med solbrillor på näsan, käka glasspinne och sedan sitta med sötaste fadderflickan i famnen en stund på eftermiddagen.

Kikade runt på nätet och hittade en massa bilder från Wappfirandet i Åbo, och jag känner mig så lyckligt lottad som inte behöver vara där! Packat, packat, packat med folk, studentmössor på varenda kotte, och allmän överhysteri. Kanske jag bara fick en dålig bild av fjolårets bottennapp, men Öja vinner med hästlängder över Åbo, till vardag och till Wapp:)

Ute och körde lite igårkväll. En runda runt Kokkola, via hamnen - det är någonting speciellt med stora hamnar, en viss stämning med allt som är så överdimensionerat stort, alla ljus och dånande ljud - och lite här och där. Bara för att titta runt lite, och för att jag inte fått sitta bakom ratten på så länge.

Strax efter Mallotbackan kikar jag till vänster, och där på åkern tokspringer en älg jämsides med bilen! Jag har sett älgar många gånger, men aldrig någonsin någon som har haft en sådan fart. Vanligtvis brukar man se dem liksom flyta fram, lunkande över något hygge - men den här galopperade. Och längs med vägen. När åkern tar slut fortsätter den i samma rasande fart in i skogen. Ser den blixtra till mellan stammarna i skymningen - och en bit framför den ser jag plötsligt en till. Samma galopperande, samma direktion, och i nästan samma fart som bilen. Blinkar upprepade gånger med helljusen mot de mötande bilarna, utifall att älgdårarna skulle få för sig att korsa vägen.

Jo, sådan dramatik här hos oss:)